Satt alltså och grät till Jills veranda nyss. Och jag som inte ens gillar country! Behöver bara läsa detta inlägg (http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/08/2000-ljusar-av-morker) för att få en klump i halsen. Vem försöker jag lura liksom, jag är ju ungefär så blödig som man blir. Jag ska försöka lyssna på Kristians sommarprat också, om det går. Man känner sig så dödlig bara.
1 kommentarer
Knet
26 Feb 2014 22:22
Jag såg det oxå och grät en skvätt, han verkar ha varit en varm och speciell människa, stark. Man känner sig lite skyldig för att man bekymrar sig över obetydliga saker - men det var väl kanske meningen med att han delade med sig av sina tankar och sin sista tid i livet - att ge oss en liten spark i baken och att påminna oss att glädjas åt att ha varandra och ta vara på de glädjeämnen som varje dag ger oss - för mig är det t.ex. att läsa min fantastiska flickas dagliga blogginlägg!
Kommentera